Kontrollbehov – Jag??!

Den enda trygghet den gamle mannen hade för sin ålderdom var hans häst.  En dag fann han att hästen hade rymt ur sin hage, grannarna kom och ojade sig…. ”- Vilken tragedi, så hemskt!”  ”- Kanske, kanske inte.” svarade mannen lugnt. Efter en månad hörde mannen hur hästar gnäggade ute på gården. Det visade sig att mannens häst hade blivit ledare för en flock vildhästar som han nu hade fört hem till sin ägare. Grannarna skrockade ” – Vilken lycka.. vilken glädje!” ”- Kanske, kanske inte.” svarade den gamle mannen lika lugnt som tidigare. Då mannen nu hade så många hästar kunde han ge en av dem till sin son. Men, när sonen skulle rida in sin nya häst ramlade han av och slog sig så illa att han blev till hälften invalidiserad. Han fick svårt att gå. Än en gång kom grannarna ”- Vilken olycka, tänk så tragiskt!” Även denna gång svarar mannen som tidigare ”- Kanske, kanske inte”. Ett halvår gick och det land som de levde i hamnade i krig, ett krig som krävde att alla friska ynglingar måste dra ut och kriga.

Den gamle mannen visste att vi inte kan spå i någon framtid, vi kan inte kontrollera den och vi kan inte ens kontrollera våra tankar om framtiden. Trots detta försöker vi hela tiden att göra det. När vi ska göra någon form av förändring så ska vi ha full kontroll på utfallet av förändringen innan vi ens vågar sjösätta den. Vi vrider och vänder och försöker ,med vår begränsade information, att skapa en klar bild av resultatet. Det värsta är att om vi inte kan få denna klara bild så stannar vi upp, ofta av rädsla. Vi backar. Hur många bra idéer har inte blivit kvävd i sin linda för vår rädsla att inte ha kontroll?

Vi har alla våra tankemissar, vissa av dem är unika för oss men vissa delar vi med de flesta och just vårt kontrollbehov är en av de tankemissarna vi är många som lider under. Vad skulle hända om vi kunde frigöra oss från detta? Skulle vi våga mer – ja! Skulle vi göra saker annorlunda – ja!! Skulle vi få andra resultat? – JA!!!

Einstein sa: ”Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.”

Varför försöker vi så envist kontrollera en värld som inte går att kontrollera? Kanske för att vår hjärna är gjort för att förstå och även att kontrollera allt det den ser?Vi lever i stort sett med samma hjärna som man gjorde på stenåldern. Överlevnaden då var att kontrollera sin omgivning. Var är mina fiender och var är maten? Om det prasslar i ett buskage, vad är den bästa reaktionen?

Sanningen är nog den att det är vår hjärna som är skapad för att hålla kontoroll på vår närmsta omgivning, det är vår hjärna som har ett enormt kontrollbehov och det är vår hjärna som vi ska ta kontroll över.

Den stora utmaningen ligger inte i att kontrollera allt som händer runt mig eller allt som kommer att hända mig i framtiden. Den stora utmaningen är att kontrollera mina tankar och hur jag reagerar på det som händer mig. Den dagen jag börjar ta steg framåt utan att behöva ha alla svar färdiga, den dagen kan allt hända.

Kommentarer är stängda.