Tänk om…..

När jag läste historia talades det om ”if-historia”. Då kunde man ändra de historiska förutsättningarna och fantisera ”what if”. Tänk om Adolf Hitler inte hade blivit vald på 20-talet. Tänk om Tyskland hade vunnit kriget 1945. Tänk om de som utvandrade till USA på 1800-talet hade stannat i Sverige. Jag blev attraherad av tanken ”tänk om?”

Nu är ju detta inte riktigt samma sak men jag brukar fundera lite runt ”tänk-om..” och att tänka i banorna när det gäller tänkande. Tänk om historien får oss att agera på ett visst sätt idag? Det är det väl självklart att det gör tänker många! Ja, självklart är det så men ändå. Tänk om det gamla sättet att tänka runt att driva företag är det som ställer till det just nu. Vårt sätt att tänka släpar på något sätt efter. Förr var det produkten och maskinerna som var det viktiga. Det var det som kom ut ur fabrikerna som var det vi konkurrerade med. De bästa produkterna vann! Konkurrensen  var ofta nationell. På den tiden var de som arbetade vid maskinerna (eller var de nu arbetade) utbytbara, det var processerna och tekniken som var viktiga och de kunde egentligen vem som helst åstadkomma eller sköta. Hur ser det ut idag? Konkurrensen är global, och då talar vi inte bara om norra halvklotet. Vi talar verkligen GLOBAL! Nu är det människorna som är den viktigaste resursen, hans eller hennes kunskap är det vi konkurrerar med. Det gamla sättet att tänka runt organisationer och organisationers uppbyggnad är ganska mekanisk. Ett sätt att tänka förankrat i en människo- och samhällssyn som grundades för länge sedan när förutsättningarna var helt annorlunda.  Vi ritar fortfarande organisationer i fyrkanter och drar streck mellan rutorna. Vi flyttar människorna i  och mellan de olika rutorna (och ibland själva rutorna) och tänker inte på att de relationer och kontakter de har inte följer den nya organisationsplanen. Vi har alltid försökt anpassa människan efter organisationen. Det som jag skriver nu är verkligen inget nytt, inget revolutionerande utan tankar många tänkt. Vi måste bara påminnas om detta tills det blir en förändring. Ibland kan man förvånas över hur historien styr vårt tänkande. I boken Hjärnridån kan man läsa att vi (våra nationers identiteter) fortfarande färgas av det gamla Romarriket och dess delning. Det är inte bara i det stora vi styrs av historien, vem har inte tänkt tanken att vi blir, med tiden, mer och mer lik våra föräldrar (något vi lovat oss själva att inte bli). Även organisationer styrs av sin och sin omgivnings historia. I The Five Monkey Syndrome visas det tydligt i försök att saker sitter i väggarna. Vissa saker vi gör härstammar från sådant som har hänt för länge sedan. Tänk om vi kunde frigöra oss från gammalt för att kunna göra nytt. Man ska inte glömma sin historia. Det sägs att den som inte kan sin historia är dömd att återuppleva den. Men tänk om vi skulle kunna vara medveten om vår historia men inte styras av den. Att vi kan göra medvetna val efter dagens premisser. Tänk om vi kunde vara medveten om att många nu gör bra produkter, pris och kvalitet är ungefär densamma. Det är få företag idag som enbart kan konkurrera på sin produkt. Företag kan inte bete sig hur som helst och ändå ha marknadsfördelar. Nu talas det om hållbart företagande, etiskt företagande. Man talar om medarbetarnöjdhet. Det är så mycket mer än bara produkten som spelar in idag i ett företags framgång. Medarbetare har fått mycket mer att säga till om. Företag är enormt beroende av att klimatet på ett företag är bra. Det talas mycket nu om rörligheten på arbetsmarknaden. Förr kunde man arbeta på samma ställe under hela sitt yrkesverksamma liv, det gör man inte längre. Företagen är mer beroende av att medarbetarna trivs på sin arbetsplats nu. Det finns krav på insyn, påverkansmöjlighet och självständighet i sina arbetsuppgifter. Det talas till och med om att inte ha fasta arbetstider, man ska få arbeta när man mest känner för det. Finns inte detta så slutar man och går till andra arbetsplatser. Det sägs att man nu väljer chefer när man söker jobb, bra chefer lockar till sig bra medarbetare.  En baksida på detta är att det finns arbetsgivare som är rädda för att satsa på utbildning för att medarbetarna sedan ska sluta och gå till någon konkurrent. Jag vet inte vem det var som sa : ”Är du rädd för att satsa på utbildning och att de sedan slutar, tänk om vad som skulle hända om du inte satsar på utbildning och dom stannar?”

Ja, tänk om …..

Kommentarer är stängda.